Dag 146

Hejsan kära läsare.

Tack för alla era fina kommentarer, det värmer verkligen. Har läst allas bloggar varje dag- ni vet att jag inte kan motstå dem. Ledsen dock att jag inte kommenterat, ska bli duktigare! Många av er går igenom exakt samma tankar som mig har jag läst, och jag tror vi alla har det gemensamt som lider av / eller har lidit av övervikt. Vi går igenom exakt samma känslor och tankar, men skriver inte ner dem tillräckligt ofta. Hur vi ska fungera och reagera, hur vår omgivning reagar, hur vi påverkas vid olika situationer och hur våra hjärnspöken spelar oss spratt hela tiden. Vi tycker att människor uppfattar oss på ett sätt men antagligen inte gör det.

Vet att jag varit hemskt dålig på att skriva. Beror på diverse olika saker, kan väll börja med att min viktnedresa inte ger någon framgång direkt, i morse stod vågen på - 17.6 kg har jag för mig. Sedan pendlar jag oerhört. Ena dagen är det - 15.5 kg och idag hade jag tur på - 17.6 kg. Men jag äter normalt varje dag och känner att det är såå svårt att hålla sig ifrån saker man borde. Men jag har inte direkt gått upp fast jag är rädd för det hela tiden. Jag har inte tränat på en jävla evighet, så trött på mig själv. Ännu svårare nu också när jag börjat jobba, jobbar 18-06 4-5 dagar i sträck alltid, och man hinner inte mer än att sova på dagarna innan det är dags att dra till jobbet. Jag har 4-5 schema, så jag är ledig också med jämna mellanrum. Men blir ju inte att man delar upp träningen på samma sätt.

Vad har annars hänt på senaste? Egentligen har inte så jättemycket hänt, skolan är slut för detta läsåret. Kom inte in på programmet på Stockholms Universitet dessvärre, men jag hade tydligen ett väldigt bra snitt för att vara född 85, medelåldern är 30-35 år och de som arbetade på IHR var själva chockade över den höga antagningspoängen, hade det varit förra gången hade jag nästan kommit in för två personer. Men kan tänka mig att lågkonjunkturen spelar sin del också till att det är svårare att komma in på skolan. Men jag ska ha mer arbetslivserfarenhet också, och jag hinner tänka lite till om det är vad jag vill syssla med. Även om jag hade kommit in hade jag varit tvungen att tacka nej, på så sätt var det bra så jag slapp vela fram och tillbaka. Jag måste upp till LTU i höst och avsluta så jag tar min examen nästa år. Vi som började 06 är de sista som får ta magister på 4 år, därför måste jag upp och göra det när inga andra tillfällen kommer ges.

Skolan avslutades och vi hade en stor avslutningsfest med klassen, var jättetrevligt. I övrigt har jag som sagt börjat jobba igen, tog mitt vanliga sommarjobb som väktare. Hade två läropass i början av förra veckan och idag jobbar jag min femte natt själv. Går bra. Jag har jobbat här tidigare på lov så behövde bara en uppdatering på läropassen. Trivs bra, är dock såå trött denna natt när jag sitter här. Sov bara 5 h när jag kom hem från jobbet i morse, måste sova minst 7 för att palla natten igenom. Man sover inte lika bra på dagen heller som på natten då det oftast är mycket omedvetet störande ljud utefrån eller när folk ringer som inte vet att man jobbar natt:). Det värsta med att jag inte sov så länge idag är för att jag direkt efter jobbet idag åker ner till västkusten och smögen. Min pojkvän har sommarhus där nere, ska bli jättetrevligt! Vi har bjudit med 10 kompisar också. De kommer dock ned de flesta på torsdag kväll. Vi ska åka ner lite i förväg jag och Jonas, samt hans ena kompis Kim. Så blir full rulle denna långhelg, ska bli såå kul! Tre kompisar från LTU ska med, två av dem har jag inte träffat på ett år nu. Så ska bli riktigt kul! Har planerat en massa roliga saker vi ska ha för oss och det kommer bli jättebra. Har shoppat med mig lite nya prylar nu, kläder och skor (idag, därför jag gick upp så tidigt), och det har jag egentligen inte råd med..juni-juli är de två värsta månaderna på året då det enda man lever på är skatteåterbäringen och lite semesterersättning. Men ja, det ska nog gå ihop sig. Tur att man i värsta fall kan låna av pojkvän eller föräldrar tills lönen kommer i juli (fast jag verkligen ogillar det).

Ungefär så mycket har hunnit hända i mitt liv. Jag har inte känt för att uppdatera bloggen på grund av att man inte känner att det går så bra. Men ska försöka komma in i någon ny strategi här efter midsommarhelgen. Bra när man jobbar natt, man äter inte mycket alls. Man äter alla sina mål här, det man tar med sig får man äta och inget annat, haha. Så ska börja ta med mig nutriletten, är ett utmärkt tillfälle.

Upptäckte det värsta någonsin idag! Jag upptäckte väldigt synliga blodvener på mina ben, ni vet vad det betyder. Så nu måste jag ner i vikt fort som fan, fick typ PANIK och började böla. Inte nog med att man fått strechmarks..nu detta också, bölade för mamma i telefonen. Men hon tyckte jag brusade upp mig alldeles för mycket. Tydligen fick både mamma och mormor det i tidig ålder, mormor var tvungen att operera. Och mamma fick mig att lugna ner mig när jag fick höra alla metoder som finns för det idag. Men de kan bli mer synliga tydligen också beroende på hur man mår i kroppen men också på grund av för tung belastning för benen. Så går man ner minskar trycket. Ännu en motivationsbomb, men tänk att jag just skrev detta!! Usch!! Men mina naturdiet som troget varit en del av mig fram och tillbaks genom denna resa kommer nog komma in mer på heltid från och med nästa vecka. Vi får la se, sett att den även blivit populär bland många fler av er bloggare! Jag förstår er, de är ju GODARE! Nu förstår ni varför jag inte fick i mig påsarna på pulver när jag jämförde alla påsar med de färdiga naturdietsshakarna:D.

Det är tungt på alla olika sätt, jag vet att ni alla har det också på era vis. Vi går igenom så mycket gemensamt så ni anar inte! Men vi ska ta oss igenom det här. Man får tänka positivt och ge saker och ting tid. Man gör det inte så ofta, man vill att allt ska gå med en jädrans fart. Det finns alltid dem som har det såå mycket värre än oss, vi har så kallade lyxproblem fast vi inte ser det särskilt ofta. Vi har resurser att göra någonting åt det, men det har inte alla.

Jag ser hur ni kämpar varje dag, hur ni går mellan glädje och sorg, från gråt till skratt. Alla dagar ser olika ut, och det är okej. Man kan inte vara uppåt varje dag, finns det någon är den personen inte mänsklig. Analysera era känslor och hur ni reagerar. Är man sur över något eller på någon kan man exempelvis fråga sig om det eller den personen är värd att lägga negativ energi över. Allt ordnar sig, men det är omöjligt att ta allt på en gång. Man får börja innefrån med sig själv och sedan gå utåt till den sociala biten och alla andra som vill ha ens hjälp.

Usch vad mycket blaj jag skriver nu, är jävligt trött, kan bero på det, haha. 5 timmar kvar tills jag slutar.

Hoppas det är bra med er alla tappra viktkämpare!

Många och STORA kramar till er!