Dag 177

Hejsan alla.

Nu var det ett tag sedan jag skrev igen. Saker och ting känns lite halvt upp och ner i mitt liv just nu. Har ju som inte velat lägga ut alldeles för personliga saker här, men jag är som nere i en liten depressionssvacka just nu känns det som när jag bara känner att jag är så trött på allt. Det är framför allt min sociala situation som påverkar, men också min tro på mig själv som är en aningen skev. Jag befinner mig i en tid då det är mycket frågor kring vad man ska göra av sin framtid, vilka är det som är ens egentliga vänner, hur ska jag hitta den där riktiga motivationsboosten som bara gör att jag hittar energi i att förlora vikt, vart har min energi överhuvudtaget tagit vägen och hur ska jag lyfta fram den igen?

Jag har alltid haft en tendens till att analysera allt, vet inte varför faktiskt. Men det är bara något jag gör alltid, går igång undermedvetet. Och det är ju inte alltid så bra. Jag flyttade ju ner från Piteå förra våren efter att ha pluggat där uppe i två år på Upplevelseproduktionsprogrammet. Flyttade ner till Stockholm förra våren som är mina hemtrakter..eller jag bodde i Åkersberga tidigare som ligger en bit norr om Stockholm. Sedan hade jag enorm tur att jag fick ett förstahandskontrakt i Stockholm, och mina föräldrar hade lämnat Åkersberga för att flytta till Gröndal (Stockholm)..Det innebar ännu mer att jag gled ifrån Åkersberga och de vänner jag haft där. Innan jag också började plugga i Piteå kom jag precis hem från Usa efter att ha bott där i 13 månader, vilket gjorde att jag var borta i 3 år från och till från Åkersberga. Men med tiden växer man, jag kände att jag växte ifrån människorna jag umgåtts med. De var/är kvar i samma jobb som när de var 16 de flesta och festa var grejen som man helst skulle/ska göra flera gånger i veckan. Det må vara att de har samma jobb och vill festa (det är kul), det handlar inte om det, men när man inte kan ta en normal diskussion ibland eller att de inte kan förstå vissa saker som kommer i och med åldern så blir jag lite less. Jag känner att jag inte lever på samma sätt som jag gjorde när jag var 16 eller 18, och jag vill inte göra det heller nu. Men det ger mycket ångest, för jag har glidit ifrån så mycket människor, jag har försökt prata om det ett par gånger med normal och trevlig ton, men från deras sida blir det bara bråk. Sånt orkar jag inte, jag bara väntar på att denna period ska gå över, men jag har väntat i många år och inget händer. När kan man förvänta sig att det händer? Träffade massa underbara människor i Usa och i Piteå när jag pluggat. Den enda nackdelen där är att alla är utspridda i hela Sverige, och man lever som i en vardag där man vill ha vänner nära där man bor. Jag uppskattar alla jag träffat och tycker det är lika kul när vi ses, tråkigt bara att man inte bor på samma ställe. Jag längtade verkligen ner till Stockholm igen förra våren i förhoppning i att ta tag i mina gamla kontakter igen, men när jag ser hur vi har förändrats åt olika håll och så mycket egoism hos människor vet jag inte om det är vad jag vill ha. Jag har några kära här i Stockholm som är så fina! Och som jag verkligen tycker om! Men om jag ser till hur många jag en gång umgicks med här i Stockholm är det väldigt få kvar. Det är en jobbig känsla, och att träffa nya människor är ju inte den lättaste biten heller..inte som man eventuellt kan få en väldigt bra vänskap med. Jag bor också mitt i Stockholm, och Åkersberga som jag än gång bodde i ligger fyra mil utanför..de lever som ett eget litet liv där ute. Tråkigt bara hur saker och ting har blivit. Jag går inte in på djupet, men ibland så kan jag tycka om att det handlar om att ge och ta i vänskap vilket jag inte känner av så mycket i mina relationer till de jag brukade umgås med. Gud vad jag blottar mig själv nu känner jag, men ibland måste man lätta lite på det man känner. Jag säger inte att jag har rätt heller, jag har ju uppfattat det på mitt vis. Man har alla en egen uppfattning om saker och ting, inget man får förglömma. Jag tycker inte illa om människorna jag pratar om, vi har oerhört mycket minnen tillsammans och gjort mycket kul. Men sen utvecklas man och går åt olika håll och uppfattar saker olika, och det måste vara okej. Ibland behöver man bara lätta upp och beskriva hur man uppfattar det och känner inombords, och det måste också vara okej.

Angående jobb och så vidare för framtiden så är det också underliggande stress. Kan känna att jag ångrade lite att jag tog denna utbildning via LTU, men det är väll velandet i mig kanske. Rädd att jag inte kommer kunna marknadsföra mig rätt när man söker jobb osv. Och hur mycket jag än pluggar känns det aldrig som att det räcker på något vis. Nu ska jag ta min magisterexamen nästa år, jag ska gå klart utbildningen. Jag måste jobba med min osäkerhet som jag känner inombords. Konkurrensen är så hård idag att man blir lite rädd för att man inte vet hur man ska bemöta rädslan av den. Jag är säker på att jag inte är ensam om mina tankar kring allt det här, är nog ganska naturliga tankar alltihop egentligen. Men man kommer till dessa faser i livet då man verkligen känner att saker och ting kan vara tungt. Jag är övertygad om att allting ordnar sig, men just nu är det som sagt en rejäl svacka. Så jag ser verkligen fram emot resan till Thailand nu som är om 3 veckor!! Ska bli underbart, och där ska jag samla ny energi! Jag har pratat mycket med Jonas här i dagarna, han sa att han skulle bli min personliga coach, så söt! Jag ska också åka upp till Piteå i höst, och det ska bli så kul att vara med många av de vännerna jag håller så mycket kärt och som jag inte träffat på länge! Sån skillnad på vart man är i Sverige, här i Stockholm är det verkligen ytligt och människor ser bara rakt fram. De ser sig inte för eller åt sidan! Det är ganska jobbigt faktiskt. Här ska man leva upp till något slags ideal. Ingen pratar om det, men så är det! Och jag ska inte dra alla över en kam, men majoriteten försöker efterlikna denna mall fast de egentligen säkert tycker det är ganska jobbigt. I Piteå där jag pluggar via LTU är alla sig själva, ingen som försöker göra sig till..alla är så vänliga, glada, pratsamma och hjälpsamma..det betyder mycket!

Fan vad jag babblar! Var på en praktikintervju i onsdags också. Vi får väll se hur det går. Så sjukt svårt att hitta en praktikplats i Stockholm..det är som en arbetsintervju också..men det gick bra hoppas jag. Dock tyckte hon jag var på intervju hos att praktiken var för kort (jag håller med, klagade detta till min skola i början av sommaren när jag fick reda på det). Praktiken är bara på 4-5 veckor, det är ingenting! Frågade hur min skola egentligen tänkte och hur de kunde meddela oss så himla sent. Man måste vara ute helst ett halvår tidigare för att få en bra praktikplats. Men de hade inga bra svar. Plus att de lagt praktiken i samband med en verksamhetsförlagd kurs..då blev jag ännu argare..tänker inte göra en praktik i piteå, tror inte det ens skulle finnas praktik åt oss alla..men nu verkar det som att vi får den på distans..ska också fråga så fort lärarna kommer tillbaks om jag kan komma upp några veckor senare in i LP två. Kanske jag kan komma upp i en praktik på 10-12 veckor iaf..så man hinner vara med och starta ett projekt och avsluta det. Då är det större chans till att jag får praktik också, så jag hoppas! Men jag fortsätter att söka praktik ändå, man vet aldrig. Bättre att ha ett alternativ för mycket om man står där sen. Jobbigt bara att det är semestertider nu och man får inte tag i så många. Sen så är ju praktiken i slutet av augusti. Så det är ju bara att skynda sig nu och hålla tummarna!

Annars jobbar jag på som vanligt, varit en del jobb nu och när jag var ledig senast nu höll jag enbart på med praktikansökningar, personliga brev, cv och så vidare. Så hann inte med något knappt av vad jag ville. Men hoppas på att det blir mer nu vid nästa ledighet som börjar på måndag. Hoppas på bra väder också så jag kan bygga upp en liten förbränna till Thailand. Sen SKA jag börja träna. Nu jävlar! Det är bara några veckor kvar nu till Thailand, måste försöka bli lite "fastare"...sen brukar jag må såå mycket bättre av att träna, så hoppas på lite ny enrgi där också..bara det att man har tappat så mycket, så tar en stund att komma in i en regelbunden form. Min mage är fortfarande ett problem också, haft såå ont..och har inte orkat eller haft tid att gå tillbaks till läkaren. Får se hur det känns på måndag om det blir ett återbesök.

Annars sitter jag här på jobbet i natt igen, natt 4/5..så hoppas den går fort och natten i morgon, vill ha lite ledigt. Fixa hemma också, en storstädning skulle sitta på sin plats.

Nu blev det ett långt inlägg. Förstår inte att jag kunnat bli så dålig på bloggandet, men när man känner att allt inte går i ens väg så känner man sig på något sätt inte så sugen på att uppdatera!

Hoppas allt är bra med er alla!

Många kramar till er!

(ps:när jag sitter här på jobbet och bloggar så vill inte bloggen göra mellanrum i texten, den tar bort dem per automatik. Kan vara jobbigt, jag vet! Ds.)